Jag har arbetat på Angereds Närsjukhus i drygt ett och ett halvt år och trivs kanon. Jag har etablerat mig i min egen yrkesroll och har börjat se det som jag trodde skulle vara en nackdel – att inte ha svenska som modersmål – som en fördel och en tillgång.
Det har funnits många skratt om felstavade ord och ”journalgrodor”. Och så är jag inte ensam. Angereds Närsjukhus ligger i en multikulturell stadsdel, där majoriteten av invånarna har utländsk bakgrund. Sjukhuset strävar efter att återspegla denna mångfald och har rekryterat
mycket personal med icke-svensk bakgrund.
Här kommer sjuksköterskan från Irland, läkaren från Polen, vaktmästaren från Iran, sekreteraren från Kroatien och så vidare. Jag är ”bara” en i gänget. För mig innebär arbetet med mina strokepatienter inte längre enbart fokus på det språkliga, även om detta är den centrala delen, utan för mig handlar det väldigt mycket om bemötande. Med en positiv, öppen och tillmötesgående attityd kan man vinna mycket. Och så har mina patienter och jag alltid en gemensam nämnare – ingen av oss kan språket perfekt. Det bygger broar.
Vänlig hälsning,
Ulrike Schunemann, logoped på Angereds Närsjukhus
PS. Läs mer om logopederna på Angereds Närsjukhus i det nya numret av Logopednytt som DIK ger ut. Scrolla fram till sidan 14!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar